4.07.2013

anteckningar från 2010

varma slingrande ben de skarpaste nyckelben jag sett långa fingrar som vandrar längs pianotangenter bita sig i läppen prata otydligt världens mjukaste läppar "du är så fin" titta lite under luggen
sex födelsemärken vid högra nyckelbenet

beiga fräknar banan lucky strike svarta jeans med gummisnodd istället för knapp
stora fiskartröjan affischer på väggen trähylla blåa lakan och blåa väggar speglar ovanför sängen
vita skira gardiner Kent fingrar som knackar i takt blöta läppar av vattnet popcornkyssar fina sms fiskeabstinens svart tshirt med dragkedja som luktar så mycket att det gör ont blå beige tröja som luktar så mycket att det gör ont
svartvita kalsonger röda fjärilar musik musik musik





februari ett sms om att det är Salem nu
plötsligt en konversation på msn som alltid skulle minnas som saker spårar klockan två på natten
svårtolkade konversationer under en veckas tid och sedan ett möte vid nacka gymnasiums skolgård
en kort promenad i kylan ett café en tröja som åker av och så suget i magen som skrämmer
chailatte skämt prat om allt vad tänker du på?
en orange halsduk en promenad på isen på bagarsjön överlägsen attityd retsam attytid kemi eller inbillar jag mig
sms om att vi glömde äta semla men vi tar det nästa gång
en fika i mars fåtöljen konstig känsla i magen nerslående blickar och ömma fingrar som smeker min handrygg
en lite för lång kram i slussen och händer som drar i hans svarta jacka ett sms du är ganska bra 




sedan istället bara ett sms vad skulle du säga om jag sa att jag tyckte om dig? en vecka senare en fest och plötsligt känns allt så lätt och naturligt och fyra knän mot varandra och en aprikosfärgad sjal som han har runt sin hals och hela tiden doppar näsan i och hur vi hela tiden söker varandra utan att våga erkänna det för oss själva
och sedan ett jag ska gå och du kan behålla sjalen och en tyst röst som säger så att vi har en anledning att ses snart igen
och sedan en kyss mot spegel och hur allt runt stannar upp och vi snurrar runt runt i vår egen cirkel två skratt knas och sedan ryggen mot och hejdå my jaha och lyckligt pirr men fan ovissheten tänk om han inte alls ville det
tänk om han ångrar sig

1 kommentar:

  1. Ett lika snurrigt huvud7 april 2013 kl. 21:25

    herregud, jag älskar det här. ge mig mer.

    SvaraRadera