@Arlanda.

Hej gänget!
Här sitter jag på Sveriges största flygplats (...väl?...) och vill kräkas av trötthet. Det här med att lära mig framförhållning alltså! Mitt flyg går 08, jag ba ok men nice då är jag där 06 ish. Så tar det någon halvtimma att lämna in väska/gå genom säkerhetskontroll och sen kan jag chilla med en fräsch juice (insåg precis att jag inte alls kan det... om det inte finns juice för 16 kr?)(plus en väns gamla ex jobbar i Joe & the juice här såg jag och orkar inte den här *borde vi hälsa eller inte*"heeej! eeh jaha du jobbar här jo jag ska till Nice, eller ja..(osv)") GUD vad jag babblar.

Vi tar det kort och koncist: Jag var orolig igår natt. Fick någon slags ångest när jag skulle sova som jag behövde ventilera med Ellen, i alla fall gick jag upp på dirren imorse UTAN att snooza för cirka första gången i mitt liv och nu är jag på flygplatsen med sååå mycket tiiiid att dööda.

Då kan man ju passa på att blogga :-) Och svara på era fina mail ang. samboliv!!! <3 ALLTSÅ!!?? Ångrar mig lite smått pga alla (hehe låter som jag har fått floder av mail, så är inte fallet) ni är så underbara? Jävlar inte sparsmakat med orden här men alltså blir lyrisk över varenda en och önskar bara att vi alla kunde bo i ett stort kollektiv? Nåväl.

Tänkte bjussa på en schysst (haha, det ordet) photobooth-bild för att kompensera för allt babbel men orkar inte posera med mina icakassar under ögonen (eh) så här får ni från lite andra tillfällen (ändå längesen jag la upp photoboothbilder?)
'
Jag och en söt i min famn. Ni kanske anar något med tanke på texten nedanför, kan ju säga som så att det inte är fiktion, utan fakta, och ni ska få veta mer. Hehe.

En till ganska söt med blommor i håret någon dag under alla vårfestligheter

Här pluggade jag hemma hos Sara och hennes mamma kom med bakelser till oss. Nice.

Posering i svart outfit

Och RÅposering med en burk glass, iförd (jag alltså, inte glassen) min mammas byxdress som jag råkade förstöra med en sax. Oups.

Jaajaaaa nu ska jag svara mail eller producera ännu ett blogginlägg. Hoppas ni hängde med här bland alla (sjukligt många?) parenteser. Har ju någon slags fetisch för parenteser (uppenbarligen)

Puss!!!!

Sambo sökes!!!!

Hej internetfriendz.
Detta kan te sig lite märkligt men Lisa har ju flyttat hem och det är lite oklart hur jag kommer bo, men kommer förmodligen (med största sannolikhet) att bo kvar i läggan på Väster. Söker nu inneboende! Tänkte vända mig till er då jag tror att ni alla är najsiga å mysiga. Vet att en del skrivit att ni ska börja plugga i Lund i höst och boende är ju alltid att föredra....he he he

Så, maila mig (myelsalinnea@gmail.com) om ni är intresserade med så mycket info om er själva som möjligt och gärna frågor om ni undrar något (hyra, läge, storlek, hur jag är att bo med)(vilket ni antagligen gör)



SER FRAM EMOT MASSA MAIL!!!!!!!
Löw

Is this a lasting treasure or just a moment's pleasure?

Det är den tionde april. Jag är utklädd till något som ska föreställa en superhjälte. Vi är på förfest i CJs underbara lägenhet och stämningen är helt, faktiskt helt, perfekt. Alla är peppade på dans och umgänge och vi skriksjunger till Selfielåten, jag sätter på den om och om igen och skriker ”min låt” och alla instämmer när jag skämtsamt tar ännu fler selfies ackompanjerat av den passande låten. Folk börjar röra sig mot festen vi ska på men vi är ett gäng kvar som bara måste dansa ur oss peppen lite, lite till. Jag har efter månader av ångest för saker jag gjort bestämt mig för att den här kvällen ska bli annorlunda. Och jag känner det när jag står med mina favoriter och dansar i ring till ljussättningen som blinkar i takt med musiken.

Vi kommer till tältet. Dansar, köper sliskiga drinkar och springer fram och tillbaka från bajamajorna för att komma undan regnet. Folk drar hemåt när det är någon timma kvar och jag och Sanne står av någon anledning utomhus för att regnet slutat falla. Så ser jag hur de kommer in. Blåa trenchcoats och bestämd gång. Frågar henne om hon känner dem och kan hälsa , ”jag måste visa att jag inte är så knäpp som de måste tro att jag är.” Hon säger nja men jag går fram ändå. Kramar den ena, hälsar på den andra. Sen står vi fyra tills stängning och leker lekar med karnevalsölen i våra händer. Skrattar åt roliga historier och vill köpa mer öl när den tar slut för att fortsätta med det. Han jag bara sett som någons snygga kompis pratar med en dialekt jag inte kan gissa. Ger ett försök, ”Göteborg?” men han svarar Jönköping och sen ska jag prompt visa Karlsson på taket-krogen som jag besökt. Tänker att hans dialekt är så. jävla. fin.

Säger ”hallå, vi måste ju fortsätta hänga. Efterfest?” Han, med dialekten, kollar lite på kompisen och säger sen ”jo, vi kan vara hos mig, jag bor i närheten.” Vi haffar fler kompisar och vandrar ett tiotal hem till honom. Det första jag tänker på när jag kliver in i lägenheten är hans vinröda underlakan. Tänker, och kanske även säger högt, att hans säng ser inbjudande ut. 

Vi leker lekar, han håller låda, alla skrattar och stämningen är mer förfest än efterfest. Han ler när han tittar på mig och jag får ett ovälkommet sug i magen. Så spiller jag rödvin på hans vita matta. Säger ”men oj nej alltså va det var inte jag?”. Jag sitter i badrummet och tittar på när han häller fläckborttagningsmedel på mattan och han säger argt att det värsta han vet är lögner. Jag känner desperationen i att jag förstört allt, igen. Men så går vi ut för att prata. Sitter kvar trots att vi fryser och pratar familj och varför han inte gillar lögner. 

Går in genom porten när folk går utåt och jag smyger in, säger (helt naivt) ”men oj, har alla gått?”. Han lägger sig på sängen och jag blir plötsligt nervös. Den tanken jag fick för någon timma sedan, att jag ville ha honom och minsann skulle få honom, känns plötsligt läskig. Tills vi kysser varandra. Då blir den ännu läskigare. Sen stannar vi vakna i hans säng tills solen går upp och flera timmar till. En klyscha - men tiden bokstavligen rinner iväg. Vi öppnar upp, ställer frågor, pratar, skrattar, kysser varandra så mycket att jag får ont i läpparna. Och så kollar vi in i varandras ögon. Intensivt, sådär så det pirrar i min bröstkorg. Kommer på mig själv med att tänka att jag inte känt den fysiska känslan på extremt länge, inte sen i somras. Det börjar som ett pirr i bröstkorgen och sedan liksom fladdrar det ljuvt och obehagligt på samma gång i hela min kropp. Jag säger det. Han säger ”My, vad ska jag göra av dig?” ”Jag trodde du var helt knäpp. Och plast. Så visar det sig att det faktiskt finns en person därinne. Som dessutom är helt sjukt fin.” Vi pratar om att kära ner sig i personer man bara träffar en natt. Han säger att det är precis det som händer just nu. Att han kärar ner sig lite. 

Vi somnar och vaknar igen bara någon timma senare och jag vill aldrig gå därifrån. Till slut är klockan eftermiddag, jag måste hem och han frågar om jag kan komma tillbaka samma kväll. När jag cyklar därifrån pirrar det fortfarande i min kropp.

Frityrolja, sushi, depp och mormorhäng

Det är onsdag morgon och jag åker med pappa in till stan för en snabb liten frukost i Sveriges radio-huset. 

Sen promenerar jag över Djurgårdsbron mot Gröna Lund.

Dricker kaffe och lyssnar på peppig musik för att försöka komma in i bra flow. Sen går jag till hamburgerhaket mitt emot Grönan, där jag fått nån slags anställning

Lär mig kassan, får visat för mig vart alla stora frysar med nuggets ligger och vart jag ska fylla på muggar. Får ta emot kunder, lär mig knapptrycken och att jag absolut inte får dricka något (vatten) synligt för kunderna eller hänga på disken bara för att det är tomt.

Efter 4 timmar får jag 20 minuters paus och slänger i mig salladsblad och falafelbollar samt läser igenom alla sms (~POPPIS~)(en tjej sa att 3 stycken fått sparken senaste veckorna endast pga mobilanvändning så jag vågar inte ens ta selfie inne vid kassan, hehe ok rimligt kanske?)

16:30 är jag klar och pappa hämtar upp mig då han precis slutat repa. Jag vill först gråta av utmattning och skammen över att jag är så totalt färdig efter bara 6 timmar. Mina ben värker och jag bara FATTAR INTE att folk jobbat flera år, stått upp och fyyy. Men så säger pappa att vi ska köpa sushi och jag tänker GU vad nice och GU vad nice att jag faktiskt har något konkret att göra nu, även om hela jag luktar frityrolja och ska jobba hela helgen utan OB. 

Kommer hem med sushipåsen i högsta hugg och trädgården är i full blomster och eftermiddagssol. 

Äter ljuvlig sushi framför ljuvliga pioner men kan inte sitta still med benen, är helt uppe i varv och kan inte alls landa

Sen äter jag jordgubbar å glass med mina underbara härliga föräldrar och vi skrattar och jag känner mig lycklig i den stunden

Sen, som väntat, kraschar jag. Ligger apatisk i kökssoffan i x antal timmar. Går ut till hängmattan och ringer samtal för att be om ursäkt för min isolering/mitt dåliga stöd/jag

21:00 kollar jag och mamma på Morden i Midsomer men jag sitter mest och sms:ar med den som gör att jag vill gå upp på morgonen just nu

På kvällen har jag ångest. Ligger sömnlös, lägger mig på golvet, går upp i sängen igen, tappar känsel i armarna, paniksms:ar. Somnar till slut med rösterna "150g-meny tack" "en El-Paso med ost och extra stor läsk" (JA helt seriöst) i huvudet. 

Så torsdag morgon och jag äter frukost i sängen för jag orkar inte riktigt sitta upp på en hård stol

Sen åker jag in till stan för att möta mormor. Somnar på bussen och tänker att det enda jag vill göra är att sova, tills allt det här trötta trista fula bara försvinner. Men jag tar tunnelbanan till Vasaparken och så möter jag i alla fall mormor för besök på Sven-Harrys konstmuseeum. 

Men först blir jag bjuden på fika. Och nästan på en gång hamnar vi i allvarlig diskussion. Vi ventilerar (jag) och ger respons (hon). Vi pratar om livets nedgångar, gnäll, krav, föräldrar, döden, sorg, att ta sig igenom det, demens, rädslor, att det inte är ok att må dåligt när andra mår sämre, att det visst är ok iband osv. Och jag tittar på henne och är så glad för att hon finns i mitt liv.

"Fotoförbud My! Jag har alldeles för mycket skrynklor för att vara med på bild". Men jag tänker att hon är alldeles för vacker å bra för att inte vara med på bild.  Fina kloka coola mormor. 

Sen går vi in och ser utställningen "Svenskt mode 2000-2015". Blir kär i den här sidenklänningen från Rodebjer. 

Och dessa var häftigast, så sjuuuukt mycket arbete bakom alla detaljer 

100 meter tyll för att få till den perfekta cirkelformen

Skulle inte banga på att gå på cocktailparty i den här hehe

Avslutar med varsin smörgås och en citronpaj att dela på på Ritorno. Sen ringer jag en taxi till henne och så åker jag hem. Gladare och med mycket mer energi <3 MORMOR.

Nu ligger jag dock i sängen igen. Jag är ganska så säker på att jag har brister hit å dit (inte de uppenbara personlighetsbristerna nu alltså, utan JÄRNBRIST) men har någon någon annan tanke? Vaaaarför är jag så trött?????? Vill bara sova. 

Istället ska jag nu ge mig ut på PW i kvällssolen. Kan nog bli bra. Puss på er!!