Was that cannon fire or is it my heart pounding?

Lördag eftermiddag. Dricker kaffe och äter ballerina mintchoklad. Känner mig så ovanligt stabil men på samma gång ligger mitt sinnestillstånd i viloläge på en tunn tunn linje där ena sidan är en konstant smärta i mig för att livet är så jävla orättvist och den andra sidan säger livet vilken fantastisk grej HUR mycket kan det lyckobubbla i min kropp innan jag imploderar.

Gråter för bästa vänners sorg, för hur ömt jag älskar min lillebror, för att en del av mig våndas inför Lundbubblan och vad den gör med mig, för att min mormor går armkrok med mig, pratar om viktiga saker och ger present för "du kan ju inte gå runt och lukta äckligt", enda stunden för att mina föräldrar är orättvisa och nästa för att de är de bästa jag vet i hela världen, för att träffa Flora igen och krama henne och känna energin nästan bara hon kan ge mig, för att kvällsolen är smärtsamt vacker och för lycka i... Let's dance...
Stabilt?

Nu ska jag iväg och fira min älskade Maryboo som varit i Centralamerika sen januari, fira hennes hemkomst + 20-årsdag. Ska dricka öl, kramas med efterlängtade finisar, kanske dansa och carpa sista natten i Stockholm. För imorgon åker jag tillbaka till Lund.

(Och på tåget hem ska jag visa er senaste tiden, Lunddagar, lite Åre och Stockholm. Samt svara på frågorna så fortsätt fråga i inlägget nedan)

Kram och puss och cyberkälek <3 Snälla vänd solen mot ansiktet, blunda och andas. Oavsett om ni mår dåligt eller bra eller inget alls, gör det och ba känn life i er.


orimligt trött och förbannad igår, med med morgonsolen i ansiktet ändå vid liv