7.22.2015

In pain there is value

Tanken slår mig för första gången sådär på riktigt att du kanske inte alltid kommer älska mig. Tanken slår mig att du en dag kanske vaknar upp och inte längre känner att du vill kyssa mitt ansikte, kyssa mina läppar, lägga din tunga i min mun
Jag säger till alla att jag är så glad för att det inte är som de första tio månaderna, att jag är glad för att jag fått dig att stå på dig, att jag visat att det är okej att bli arg om det är befogat (och ibland faktiskt helt okej även om det inte är det - befogat), jag säger att jag är glad för att jag vet att det är en positiv förändring för dig. Ja, det stämmer ju.

Men sanningen är också att jag blir skiträdd när du blir arg, när du säger att jag beter mig illa, när du inte längre säger nej när jag skriker GÅ HÄRIFRÅN utan istället faktiskt gör det jag ber dig om (nej förlåt jag menar fruktar mest)

Vi äter tomatsoppa med Ica basics salladsost och jag skriker GÅ HÄRIFRÅN och jag väntar mig ett tyst nej och ett vill du verkligen det? så att jag kan få den där lilla tiden som krävs för att ilskan (rädslan) ska dala ner och landa till rationella tankar och ett nej, klart jag inte vill att du ska gå

men jag hinner inte.

Du vänder dig om och tar hastigt och ilsket (kanske också precis som jag skrämt) på dig din jacka och dina skor och så smäller du igen dörren och
går härifrån

Jag sitter kvar och under de sekunderna då du hastigt och ilsket (antagligen också precis som jag skrämt) tar på dig din jacka och dina skor så ersätts min ilska av skam och bottenlös ledsenhet. Stumhet slår mig och efter att ekot av den igensmällda dörren tystat så tittar jag på den ljumna soppan och den äckliga osten, skjuter ifrån mig skålen och tårar börja tyst rinna medan jag 
går därifrån 

och ut på balkongen ut i bitterljuv berusande majdoft och jag gråter ohämmat, förbannar mig över mig själv och hur saker eskalerar så fort och så slår tanken mig för första gången på riktigt. 
Att du kanske inte alltid kommer älska mig.

Så jag går in och smsar att jag är ledsen och rädd och att du måste komma tillbaka och jag ringer och jag hulkar och snorar och säger snälla snälla kom tillbaka nu jag fixar inte det här förlåt jag är så jävla dum jag älskar dig så så mycket och du säger

Men My, jag är ju redan på väg tillbaka

och jag tänker att du kanske inte älskar mig för alltid men att du faktiskt älskar mig nu,
även om du väljer att gå härifrån, även om du blir arg ibland när jag beter mig illa och jag tänker att du kanske inte älskar mig för alltid men att anledningen till att du hastigt, ilsket och precis som jag, skrämt, tar på dig jacka och skor och går härifrån är för att du 

älskar mig

5 kommentarer: