Svar pt. 1, om Lund/jobb/plugg/framtid

~Hej vänner! Här kommer första delen av svaren från frågestuden. De handlar som rubriken lyder om Lund, vad jag gör nu å planerar att göra sen, "framtidstips" osv. Hoppas ni orkar läsa allt, har en tendens att skriva väldigt långa svar, hehe. Enjoy puss å kram~

Yo yo! Jag har inte läst din blogg särskilt länge, så ursäkta om vissa svar är uppenbara.. Jag är nyfiken på vad du jobbar med! 
Jag jobbar med telemarketing, som telefonförsäljare alltså. En sådan som ALLA (med kanske 10 dagliga undantag) AVSKYR. Klickar. Skriker: LÄGG AV! JAG ÄR INTE INTRESSERAD till. Okej det kanske sker i snitt 6 gånger per dag, men ni fattar grejen
OM jag får säga det själv är jag oftast en jävligt bra säljare. Anledningar:
-Är sjukt envis i min natur
-Bra på att SNACKA om jag har FEELING (hehe)
-Min Stockholmsdialekt är tydligen prima i säljaraspekt??? Min chef när han skulle ge mig feedback första gången ba: OUF din dialekt får du inte jobba bort, den är fantastisk. TYP första gången ever jag får *beröm* för min stockholmska haahaaa.
Jag tycker om mitt jobb men är liite kluven till säljaryrket. Man måste verkligen plocka bort sitt samvete och lägga det i en liten låda under arbetstid, det är ju mycket lögnaktigt säljarsnack som förekommer. Dock känns just det företaget jag jobbar på ärligt och jag gillar både min chef och mina kollegor = mycket positivt.

(En kopp från jobbet. Budskapet säger sig självt)

Undrar även om du har någon framtidsplan/dröm? Eller är det helt öppet och vagt? 
Jaaa har massor! Vill hålla på med teater, vill arbeta med något jag brinner för, vill resa massamassa och sånt.

Pluggar du i Lund också eller bara jobb nu?
Jag pluggar inte, men jag är uppskriven på en 15-poängskurs och ska antagligen göra tentan.

Hur var det att flytta direkt efter gymnasiet (för visst var det så du gjorde) och inte "resa och upptäcka" som alla säger är så kul? Vill själv plugga direkt, men alla säger åt mig att inte göra det pga att "man måste se saker och hitta sig själv först".

Hm. Svår fråga. Såhär: När jag tog studenten ville jag göra massa saker. Bland annat så ville jag verkligen ut och "resa och upptäcka", som du skriver. Men det fanns en sak jag inte ville göra: Stanna i Stockholm, jobba på typ Coop och dricka öl på samma barer med samma människor. Jag ville verkligen till något nytt; inte för att jag inte tyckte om det gamla utan bara för att jag ville ha en liten paus från det. Jag var extremt sugen på att skapa mig ett nytt sammanhang helt enkelt. Men för att resa behöver man pengar, och för att få pengar måste man (de flesta, hehe) jobba. Slutsats: Skulle jag planera en resa skulle jag också behöva hitta ett jobb. Det ville jag inte. Och i och med att jag, till skillnad från många många andra, inte alls var skoltrött (vi kan säga såhär: jag har inte ägnat jättemycket tid i skolan åt att plugga, speciellt inte de två sista åren på gymnasiet) så kände jag äeh vafan jag flyttar till Lund och pluggar! Jag var inte helt säker på om jag ville hoppa på ett program dock så jag valde att läsa en rolig men ändå givande kurs. Såhär i efterhand kan jag ångra mig lite, kan känna att jag slösat ett års CSN-lån på festande. Kanske skulle jag ändå stannat i Stockholm, jobbat och rest iväg. Och SEN flyttat till Lund för att plugga ett program. Att plugga en kurs i en studentstad är verkligen inte samma sak som att plugga program och i och med att Lund är så liitet känner jag inte att jag vill spendera ytterligare 3/5 år här efter detta. Vilket är synd, för Lund är en underbar studentstad på många sätt. Så ja, jag ångrar mig ibland. Men samtidigt skulle jag nog inte vilja ha detta ogjort och Lund förde mig ju till några av mina närmaste vänner inklusive min pojkvän. Ett års CSN förlorat javisst det suger men jag upptäckte ju också när jag läste psykologikursen att FAN detta vill jag hålla på med!! Vad är ens grejen med "hitta sig själv"? Som om man inte kan göra det på annat sätt än att backpacka? Jag tycker absolut att du ska plugga på en gång om du känner för det, skit i vad andra säger och känn efter själv. Men tänk absolut en extra gång så att du väljer rätt. Och gör du inte det, skitsamma? Då är det bara att välja om. Det värsta som kan hända är att du ångrar dig som fan å du kan du sluta eller göra klart terminen och sen ta sabbatsår. Det löööser sig <3 (Förlåt för långt svar)

Hej My! :) Jag är nyfiken på vad du har för framtidsplaner. Om du kanske bara vill leva livet eller om du har något drömjobb du satsar mot? 

Tror jag är lika gammal som dig eller möjligtvis ett år yngre och livet är ju så himla.. förvirrande i denna åldern?! Man vill massor samtidigt som man inte vill något. Iallafall jag. Hur känner du? :)

Jaaa hm alltså jag har ju väldigt mycket framtidsdrömmar men inte så himla mycket planer. En på kartan nu är att söka psykologprogrammet i Göteborg och bo där i kollektiv med några som också planerar att flytta dit. Men vill ju så mycket. Vill allra helst komma in på teaterhögskolan. Vill också sjukt gärna bo utomlands ett tag. Jaaaa livet är klurigt i den här åldern och jag har haft extremt mycket framtidsångest senaste året men försöker påminna mig om att allt jag gör är bra på något sätt och jag är fortfarande väldigt ung (mamma får hjälpa till att påminna om det ibland, ofta känner jag att halva livet har gått och jag har inte åstadkommit någonting - men så är ju verkligen inte fallet.)

Hej My! Några tips på vad jag ska göra nästa termin? Eheh vill börja plugga till nästa höst men nu i vår vill jag göra något kuUuUuL men som ändå känns *givande*? Hit me with your best shots så att säga, kram!

Alltså det här är ju jättesvårt att svara på i och med att jag inte alls vet vad du finner varken roligt eller givande. Men jag skulle plugga en liten kurs som är kul OCH givande (det är väl i princip allt man lär sig??) och kanske jobba samtidigt så du slipper få CSN-ångest. Eller spara pengar, boka en enkelbiljett någonstans (typ London) och bo där några månader.

Varför är det oftast så ångestladdat att åka tillbaka till Stockholm?
Att det är så ångestladdat att åka till Stockholm är delvis inte sant. Jag är en sann dramaqueen och blir helt löjligt känslosam i många situationer. Men alltså vad jag menar när jag skriver det är att hm. Lund är så tryggt, litet och snällt. Jag känner inte efter så mycket. När jag kommer till Stockholm påminns jag om allt annat jag kan göra än att leva i den här lilla pluttstaden och får livskris och börjar fundera på vad jag gör med med mitt liv, om jag slösar bort halvår efter halvår, om jag borde flytta, ägna mig åt annat. OSV.

Det är så här, jag läser sista året på gymnasium och undrar lite hur du tänkte/kände för att ta studenten?? Dom framtidsplanerna du hade då, höll dom eller gjorde du något helt annat när du väl hade tagit studenten? 

Jag var sååå extreeemt peppad för att ta studenten, kände typ NU BÖRJAR LIVET OMG. Och jag hade en himla massa planer på vad jag skulle göra men sen blev det ju inte precis som jag tänkt mig. Det här året sen jag tog studenten har varit väldigt roligt på många sätt men lätt det jobbigaste i mitt liv. Men jag tror man måste lätta lite på pressen att man ska hitta på så mycket kul å spännande efter studenten, de flesta stannar ju och jobbar för att resa eller liknande/flyttar utomlands/börjar plugga direkt och vad man än gör är det ju nyttigt på något sätt. Uppfyller man inte drömmarna man har direkt efter studenten är det OKEJ, det har man ju resten av livet på sig att göra. Så länge de finns kvar i huvudet så. Jag har långt ifrån gjort allt jag planerade att göra (inget utom att bo i studentstad) och jag har väl haft lite ångest hit å dit men påminner mig hela tiden om att jag fortfarande är UNG!


Har du någonsin funderat på att dra ut och resa? Typ backpacka eller plugga/bo/jobba utomlands? 
JA! Vill så himla gärna resa! Känner dock ingen stress med det, har rest mycket i life så känner inte att jag aldrig sett världen/längtar bort. Dock är jag sjukt sugen på att resa m kompis/pojkvän och en ryggsäck. Men det behöver nödvändigtvis inte hända nununu. Är också sugen på att plugga/bo utomlands men aeeh vi får se.

YES!! 

Huuuur kommer du in på alla nationer i lund om du inte pluggar? /någon som eventuellt vill ta en termin ledigt men fortfarande vill ha kvar studentlivet. 
Jag anmälde mig till en 15-poängskurs : )

Huuuur hittade du en lägenhet i lund? Eller det kanske är köpes?
Jag har privilegiet att ha väldigt generösa föräldrar som hade möjligheten att köpa en bostadsrätt, så på den vägen är det. Men tips (om än lite självklara): skriv upp dig i bostadskö, bomba sociala medier och om du ska plugga och var med i typ novischtävlingar på nationer så kan du få turen att vinna bostad på nationshus :)


Hej My!! Får man fråga om du har gjort högskoleprovet och om hur det gick? Har nämligen löjligt mycket ångest över mitt prov idag..
Japp gjorde det för första gången! Det gick inte bra. Tror jag satte kanske hälften av alla mattefrågor bara, verbala delen gick bättre då fick jag nästan 1.6. Men alltså ha ingen ångest det som är så bra med hp är ju att man kan göra det hur många gånger som helst! (VÄL?) Och man brukar ju höja sig mycket varje gång som jag förstått det, bara att skriva själva provet är ju en konst i sig (jag blev exempelvis orimligt stressad första mattedelen och hörde röster i mitt huvud och missade därmed en tredjedel av provtiden pga koncentrerade mig på att andas normalt haha)

Vad händer nästa termin/år? Kommer din bf (Murre??) fortsätta plugga i Lund och skulle du stanna för honom eller har du något som du själv ska göra (alltså det du gör nu är ju något gör (såklart) men jag menar mer typ studier/drömjobb/inspirerande projekt))? 

Det är fortfarande högst oklart. Nästa termin ska Murre ta sin kandidat i ekonomi och jag ska med största sannolikhet fortsätta jobba. Vad som händer nästa höst vet jag inte alls än. Murre vill börja på psykologprogrammet på en gång (han har åldersnoja den tönten(skoja det har ju jag med) och jag vill så småningom också göra det men har ju massa annat jag vill göra. Jag stannade till stor del det här året pga honom och jag ångrar det aldrig men efter nästa termin vill jag sätta mig själv i första hand, med honom i åtanke såklart. Vi ska försöka lösa det så båda blir nöjda å glada, det blir fint 

När du var liten, vad sa du att du ville bli när du blir stor?

Litenliten vet jag inte men när jag var fjorton ville jag bli "legallyblonde advokat eller greys anatomy läkare! haha. sen ska jag vara skådespelare och äga ett café´också. hih"
OKEJ My 14 år. (Ändå gulligt?)