Jaha här sitter jag å småler på ett bababababam.... tåååååg!! Jag är nämligen på väg till Stockholm aka huvudstan aka platsen jag växte upp aka platsen där massa älskade saknade personer befinner sig. ÄNDÅ, mina vänner, ändå sitter jag här med en jävla ångestklump i bröstet. Är ganska moloken i ärlighetens namn. VAD. HÄNDER.
Det är nog:
1. Älskar vanligtvis att åka tåg pga så naajs att bara sitta och lyssna på musik/få tid att TÄNKA/skriva/läsa/äta tågpicknick etc men nu sitter jag obekvämt, det är fullt med människor överallt som jag bara stör mig på OCH det luktar jättestarkt av KATTMAT? (Därav fingrarna på bilden...)
2. Denna klassiska Stockholmsnervositeten (som jag skrivit om innan hahah). Lund är så tryggt, min lilla bubbla. Och nu ska jag träffa människor jag inte träffat på länge och update:a och det ger mig... ångest? Alltså grov pepp såklart längtar ihjäl mig efter allas kramar men aahhh
3. Har varit yr i huvet hela dagen, är trött, en snubbe (gubbe) på mitt jobb sa att jag var tjock (typ) och det satte griller i mitt huvud.
4. Saknar redan Murre. Har varit superkär senaste veckan och det var uppriktigt svinjobbigt att kyssas hejdå. Hahahhhhh
Ahapp. Stockholmrååå PEPPPPPP!
asså åå bra inlägg, skönt för jag fattar exakt den ångesten, ba "allt är som vanligt ba vanlig dag i livet och jag ska göra något kul men det känns jobbgit i magen"!! men najs att läsa när andra "strukturerar upp" sin ångest, om du fattar vad jag menar? heja dig!!!!
SvaraRadera