Om djävulen fanns skulle han klä sig i vit

Hej på er. TACK för kommentarerna i inlägget nedan, det värmer verkligen mitt hjärta och allt annat också för den delen. Det är så konstigt, livet. Ja nu den här tiden. Så mycket som händer och ändå står det still på något vis. Idag är jag väldigt tung i kroppen. Så nu tar jag min helvita stass (tror jag omedvetet klädde mig i helvitt för att kompensera allt mörka inuti. Ni vet när det känns gyttjigt innanför bröstet) och tar bussen till något som var mitt andra hem i över ett år.





Ska äta vegansk middag och kramas. Lyssnar på den här låten om och om igen för den får mig att liksom brista inuti men på ett beroendeframkallande och ganska mjukfint sätt. Kram på er jättemycket, speciellt ni som kanske mår som jag idag, snart är eldiga september här. Jag längtar.