Klara tog mig i handen och så sprang vi till Alicia Keys No One, stannade vid scenen till de sista tonerna och applåderade springandes mot Linnéscenen där Disclosure var i full gång.
Det. var. så. extremt. fett. Vi tokdansade och mitt hjärta bankade helt sjukt hårt och ååh vilken fest. Helt sanslöst. När de i slutet säger "I think some of you know this song...it's called...latch" och alla SKRIKER och jag SKRIKER och sen dansar vi som om det inte finns någon morgondag.
Springer därifrån och jag är så euforisk att jag på riktigt tror att något inom mig ska sprängas.
När vi plockat ihop på "jobbet" och druckit öl med vårt bargäng tog vi oss till Yaki-Da (igen) där vi krigade oss upp till övervåningen för att sedan konstatera att nä, våra kroppar orkar inte mer.
Kom hem 04 ändå, slitna och irriterade (jag mycket oskön kompis) men fick ändå ett underbart avslut med gapskratt åt vissa instagram hashtags och profiler. <3 Klara <3
Åt hotellfrulle på morgonen vilket såklart var bäst
Och lyxade med våfflor eftersom det faktiskt var sista hotellfrukosten.
Sedan gick vi och fikade med Johanna, Johanna & Alice. Klara åkte till sin mormor och jag följde med Johanna & Alice hem till stället de bott på. Vi gick och handlade quesadillas-ingredienser, vattenmelon och smågodis för att sedan laga finmidda
In the makingggg, då vill en äta choklad : )
Vattenmelondrinkar och quesadillas! Mums.
Efter lite tårar men fler kramar, massa skratt, karaktärsskapanden, musikalsång, lekar, ABBA och dice:ande tog vi spårvagnen till stan där vi drack öl och dansade. Sedan tog vi taxi hem, åt resten av middagen och soovvv. Finaste gosisarna och så bra avslut på cirka världens bästa helg.
Haha, Way Out West känns verkligen som helt klockrent du. Helt oundvikligt att du skulle haft annat än fördjävligt härligt!
SvaraRadera