Om spöken under sängen, ish

Hej!
Idag skiner solen. Igår hallucinerade jag i mörkret. Låg och darrade, hörde röster i mitt huvud och våndades över det faktum att Lisa ska vara i Stockholm i nästan två veckor. En grej om mig:
Jag har varit mörkrädd sen jag var mycket, mycket petit. Aldrig definierat mig själv med detta "mörkrädd", bara alltid sagt att jag haft väldigt svårt att sova/vara ensam. När jag var liten satt mamma & pappa och spelade Backpackers (å, tiden då en spelade dataspel på disc i en stationär dator...) bredvid min säng. Min pappa är musiker och jobbade ofta helg, borta, och då sov jag nästan alltid på hans plats bredvid mamma. Till slut lärde jag mig ju att sova men ungefär när jag lärt mig det kom den andra rädslan: Ånghääeeessteeen. Ni vet, ligga ensam med alla sina *stora tankar*. Tog (tar) alltid timmar för mig att somna. Fick pojkvän. Sov med honom nästan alla nätter och somnade då så. mycket. lättare.

Confession: Jag sov ensam hemma (alltså, helt ensam i mitt hus) första gången någonsin (!!!) under mina 19 (!!!!!!!) år i april i våras (!!!!!!!!!!). Ok konstpaus så ni kan skratta, spärra upp ögonen, le lite :-)

Nu när jag blivit sambo (tack för det) och Lisa bott hos Eliott i Skurup ett antal gånger har det faktiskt gått förvånansvärt lätt att sova ensam. Kanske för att vi bor i lägenhet och inte ett hus på landet, kanske för att jag mognat / mår bättre / är lite tuuuffare. MEN, igår:

Jag var så SJUKT rädd. Hörde röster. Såg skuggor. Satte mig rakt upp i sängen och tände lampan med hjärtat dunkandes innanför bröstkorgen. Till slut var klockan så mycket och jag så knäpp i huvudet att jag började hallucinera fram typ......... icke-mänskliga varelser. Såg typ....drakar......

Och eftersom jag ändå är så pass smart att jag faktiskt VET att det inte finns sådana så sa jag till mig själv: My, du ser i alla fall inte våldtäktsmän eller andra på-riktigt-läskiga-saker, så riiiid med vågen. Så gjorde jag det. Det var jättekul, och till slut somnade jag.

Men nu till saken: har ni något tips? Tips mot mörkrädda? Jag ÄLSKAR ljus. Har insett att jag så fort mörkret faller på (som säkert för majoriteten av världens befolkning) blir så sjuuukt mycket räddare, känsligare, ledsnare, mer ångestladdad, ängsligare osv osv osv. Plus att jag har en tendens att bli lite knäpp när jag spenderat för mycket tid med min egen hjärna. (Alltså, jag pratar med mig själv och till slut har jag typ 4 My i huvudet)

Egentligen kanske jag är DUM I HUVUDET som skriver det här och typ skrämmer er med mina knäpp-tendenser men jag tror faktiskt inte att jag är ensam :-)
Och Lisa sitter på ett tåg mot Stockholm och snart blir det mörkt så snälla skriv om ni har några bra tips. Jag är alltså heeeelt seriös.

Älskar er. Seriöst.
(bilden är från Pinterest. Och jag har fått Morden i Midsummer's theme song på hjärnan av att skriva det här och minnas gamla rädda tider. Inte kul. Den är ångestframkallande, på riktigt.)