vår kärlekshistoria pt. 1

jag minns

hur jag gick i åttan, han i nian. jag och paulina tyckte han verkade spännande: när alla andra hade blåjeans och tshirt hade han rosa chinos och stickade tröjor. vi började prata, jag minns inte riktigt hur, och sedan dök han alltid upp bakom min axel när jag köpte kexchoklad i kiosken i glaskorridoren. 

jag minns

hur jag störde mig lite på att han alltid sa mår du bra? och sedan log sådär dögulligt. jag tyckte han kunde variera sig lite i vad han sa, men fattade att han var blyg.

jag minns

hur vi började chatta på msn, prata om musik familj och så helt plötsligt skulle vi äta vaniljmunkar tillsammans. vi satt på nacka forums terass och delade på 3 vaniljmunkar. solen sken, det var hoppfull vår

jag minns

första gången vi kysste varandra. jag hade haft teaterrep och mötte honom i slussen efteråt. vi satt vid kajen i gamla stan och när jag vände mig om kysste vi varandra. jag minns att jag tänkte att han hade världens mjukaste läppar. det var maj 2009 och han sa att jag var det finaste han visste.

jag minns 

sommaren efter, då vi hördes alltid men aldrig sågs. då jag var på konfirmationsläger och fick körtelfeber, men utan att ha kysst någon annan. jag var i england, johanna ringde mig och sa något om att han visst träffat den där snygga tjejen ett år under oss. jag viftade bort det, visste att han tyckte om mig - tyckte nästan det var lite jobbigt. 

jag minns

hösten. han hade börjat gymnasiet och jag nian. vi var på samma fest och hånglade hela kvällen. bara någon vecka senare slutade vi höras. jag fick reda på en månad senare att han visst träffat den där snygga tjejen i klassen ett år under mig. hon och jag planerade en hämnd mot honom för att han träffat oss samtidigt. (den hämnden blev aldrig av.)

jag minns 

hur hon berättade för mig att han träffat någon annan och länkade till en bloggadress, hur jag sedan läste helt maniskt och hur förvirrad jag blev av smärtan i magen av bilderna på honom. jag tyckte ju aldrig om honom så mycket, på riktigt? vi kände aldrig varandra så bra egentligen? 

jag minns

hur jag var i vietnam och skrev till honom. hur vi bestämde att vi kanske kunde ses på en fika någon gång, det var ett tag sedan nu. hur jag kom hem och det blev ingen fika, inte ens att vi hördes av men

jag minns

hur han skrev Salem nu! en melodifestivalkväll. och sen chattade vi på msn i flera timmar. jag har fortfarande konversationen sparad på min gamla dator med namnet Saker spårar klockan två på natten. 

jag minns

första träffen sedan den där festen i oktober. det var iskallt februari och det knöt sig i magen när han drog av sig fisketröjan så t-shirten åkte med. sedan träffades vi en gång till och en till och så satt vi plötsligt på ett café och jag visste att jag tyckte om honom. han strök mig på handflatan och frågade vad som var fel, men jag svarade inget, inget är fel. trots att felet var att han var kär i en annan.

jag minns 

kryptiska bloggkommentarer.  2010-02-08 hur vet man? 2010-02-14 man tar reda på det.

jag minns 

hur vi satt på nacka forums terass, igen, 9 månader sedan första gången. han sa att han inte kände för henne längre. jag ville fråga om det var på grund av någon annan, men vågade inte, utan sms:ade honom senare istället med orden vad skulle du säga om jag sa att jag tyckte om dig? och sedan snabbt ett till: alltså det var inget påstående, utan en fråga! fick inget "detsamma" tillbaka, men ett jag skulle bli glad

jag minns

hur jag hamnade på fest där han var. vi sökte oss till varandra hela kvällen och han lånade min halsduk för att han tyckte att den luktade så gott. sen en kyss mot en spegel. allt snurrar och han mumlar knas och går iväg. jag var helt lycklig efteråt men också så förvirrad.

jag minns 

hur vi möttes två dagar senare på en promenad. vi gick till bagarsjön och jag försökte intala mig själv att nej my han tycker inte om dig, då skulle han sagt något om kyssen eller vad som helst, nu får ni bara vara vänner och det. är. bra. sedan, ute på bryggan, jag stack in mina frusna händer i hans jackfickor och vi sa att det var konstigt (jag syftade på att mina händer var i hans jackfickor och vi stod med en konstig distans), sedan sa han att det var jobbigt också, för att han precis avslutat med den andra. 

jag minns

hur jag sa men jag har fan inte bett om något! och hur han då sa:

my, det är okej. jag vet att du tycker om mig, och jag tycker om dig med

och jag svarade: men inte på det sättet

jag minns

hur han säger på det här sättet och sedan kysser mig.