Söndag:

13:00: Ömheten med Flora. Det var för likt serien men så himla bra ändå så klart. Och tungt.

Gick till Elias:

Och man kan kräla på golvet av ångesten i att vara så stressad att inte förmå sig till något. alls.
utom just det där panikartade krälandet
och det kan gå ut över den som bryr sig och tröstar en mest.

Sen möter man två favoritpersoner med långt blont hår som kramar en och gör allt så mycket bättre med några få ord.

Man får distans, går tillbaka till den som bryr sig och tröstar mest och ser inte bara mörker utan faktiskt verkligheten:


----
Nu har jag ätit sushi och glass med min familj och sitter stilla med min tekopp. Inte alla celler i min kropp känner stress; utan faktiskt förväntan, tro och kärlek också.