Idag såg jag en så himla rörande dokumentär.
Den handlade om trettionåriga Hayley som lider av den ovanliga sjukdomen progeri vilket innebär att kroppen åldras i förtid.
Hon var så himla charmig. OCH KLOK. Det är så fascinerande hur någon med döden så nära inpå kan vara så positiv och inspirerande.
Jag har fått en del tankeställningar senaste veckorna; vad som är viktigt i livet och hur tacksam man ska vara. När jag såg dokumentären bara grät jag konstant (med korta avbrott för leenden och skratt) i fyrtio minuter men efteråt tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är.
Kan verkligen rekommenderas i alla fall. Se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar