Hans mjuka kinder. Hans mjuka läppar.
Hans varma händer. Hans morgonmys. Hans
kaffekokande. Hans sätt att bre mackan. Hans långa fingrar. Hans höftben. Hans leverfläcks-täckta bröstkorg. Hans vassa
nyckelben. Hans leende i solen. Hans omfamningar. Hans brummande röst. Hans genuina skratt.
Hans gos med hundar. Hans slingriga, vackra handstil. Hans a:n. Hans
noggranna anteckningar. Hans hårda kysssar. Hans mjuka kyssar. Hans
muskulösa underarmar. Hans lugn. Hans blick. Hans klokhet. Hans empati. Hans varma rygg. Hans lurviga ben. Hans sätt.
Hans kramar. Hans kärlek.
Allt där är inte bara hans utan något jag också fått ta del av.
Jag har fått ta del av det och älskat det i 26 månader. Varje dag ifrån honom saknar jag det, allt som är hans. Och idag är det den sjugosjunde, jag tänker på honom lite extra och jag saknar honom och allt som är han extra mycket. Snälla låt tretton dagar gå fort.
åh, vilket fantastiskt och hjärtevärmande inlägg. Jag kan riktigt känna kärleken och relatera likväl. Myyyyys! Jag håller timmarna för att de tretton dagarna flyger förbi. Var håller han hus?
SvaraRaderaTihi. Åh, jag önskar jag visste vad som gjorde ugglor så speciella.. jag bara.. Älskar dem! De är så små och söta och burriga och kloka men samtidigt oskyldiga.. ja.. Man måste väl ha dille på något.. :)