Tillfreds

Okej. Så nu är jag i Alperna och det är fantastiskt redan. 

Jag saknar Elias så himla mycket, men jag vet att den här veckan kommer att vara annorlunda än de andra ifrån honom. Jag har blivit mycket bättre på att vara ensam, bättre på att längta istället för att sakna. Och när jag kommer hem är det nästan vår och våren är för oss. <3 

Igår när vi kom fram till Venedig var det VARMT i luften. Jag gick i bara kofta klockan halv sex utan att frysa det minsta. Solen var ljusrosa och höll precis på att gå ner. Vi flög alltså till Venedig men sen åkte vi buss i nästan tre timmar, uppför bergen. För ett år sedan, eller om det här hade varit för en månad sen, hade jag säkert fått minst fyra mini-ångest-övervällningar men igår mådde jag bra hela bussresan. Lyssnade på musik, kollade ut över naturen, tänkte på bra saker och längtade. 

Jag njuter verkligen över att vara här. Det har varit mest molnigt idag men solen har också tittat fram och väderprognosen ser lovande ut, i alla fall de sista dagarna. Skidsystemet vi är i är gigantiskt och på veckoschemat står massa roliga utflykter. Vi ska åka en av världens vackraste nerfarter (sägs det), åka till en glaciär, besöka ett kloster och ett krigsmuseum som ligger i olika backar och åka efter hästar i en dal. 

Samtidigt som jag njuter av att vara här längtar jag så sjukt mycket hem. Hem till Stockholms-vår, vänner och Elias. Och det är så SKÖNT. Att längta. Jag älskar att längta. (Speciellt om man njuter av stunden samtidigt.)

Hoppas ni också mår bra. <3